Bo tillsammans

Jag tycker om att vara säker när jag vill göra en förändring, vara rimlig och inte oseriös. Ansvarstagande. En stor förändring kräver liksom stor säkerhet. Men nu har jag velat flytta till ett stort hus med massa rum och massa folk och rörelse och trädgård och lagom mycket allvar och djur och nybakt bröd och takrännor så länge att till och med det här klippet från mupparna gör mig sentimental.



Det kommer en punkt då man faktiskt måste sluta vara så himla försiktig och försöka förverkliga det man vill, annars kommer man bara ångra sig. Jag tror inte jag är verklighetsfrånvänd eller särskilt annorlunda. Att bo på ett ställe med folk man tycker om och dela livet och samtidigt kunna vara för sig själv och flytta ut eller in när man vill tror jag inte är ovanligt.

Det är som att klippa lugg eller pierca sig,
fast större.