Ville följa upp förra inlägget med lite mer tjejer som inte tar skit.
Jag har kollat upp lite om några andra musikvideor jag känner till som är relevanta att jämföra Rihannas. Lady Gagas Alejandro har flaggats i omgångar på YouTube, men jag hittar inget om att den helt cenusurerats i något land. . Minns ni min fascination för Tila Tequila? Nedan är hennes ocencurerade video till I Love U, så vitt jag kan se har orden "fuck", "bitch" osv borttagna och inte mycket annat tagits bort.
Tila Tequila - I Love U ("Clean" version)
Från alubmet "It's not me it's you": Lily Allen - It's not fair
Och så klassikern: Madonna - Human nature
Och en sista tjej som inte tar någon skit.. lite långsökt men jag ville så gärna! Grynet - Skärp er!
Hörde just på radion att Rihannas senaste video till låten "S&M" blivit censurerad i elva länder. Klart vi var tvugna att kolla upp!
Rihanna - S&M (I may be bad but I'm perfectly good at it)
Personligen tyckte jag det var en snäll video, särskilt med tanke på vad som brukar visas annars på MTV. Det visades inte mycket hud, färgsättningen påminde om Kate Perry's "Californa Girls") och låten i sig är inte särskilt... hurskajagsäga, erotisk.
Jag har några "om".
om det hade visats lika mycket hud som i t.ex. Lagy Gagas Alejandro
om färgerna hade varit mörkare
om rytmen och musik hade varit mer tung och fylld av slag, som t.ex. New Order - Blue Monday
Då hade jag kanske förstått att den blev censurerad. Men nu tycker jag mest att det känns larvigt att bli upprörd över titeln "S&M" och texten:
Cause I may be bad, but I'm perfectly good at it Sex in the air, I don't care, I love the smell of it Sticks and stones may break my bones But chains and whips excite me
men britterna kanske vill hålla uppe en fasad av viktoriansk prydhet.
I kontrast till Rihanna har det släppts en musikvideo till Kanye Wests "Monster" som i alla fall jag finner betydligt mer obehaglig än Rihanna. Har inte hört något om censur om den än men jag kanske inte letat ordentligt. Är det bara jag som tycker nekrofili är läskigare än sadomasochism?
Kanye West (Feat Jay-Z,Bon Iver, Rick Rossm Nicki Minaj) - Monster
SPOOF! De sedvanliga parodierna, mina två favoriter hittills:
Plötsligt kände jag ett sting. Ett sånt där dethärärentypisksakjagbrukadeläggaupppåbloggen-sting.
Män, skägg och mat.
Vad man har gnällt över anala kockar med sparrisar i kors. Här kommer lite riktiga män och riktig mat. Jag brukar inte skriva det, det låter så konstigt och lögnaktigt att använda massa superlativer men jag garvade så himla mycket till det här. Det är så bra, det är så bra humor.
Och så vet ni väl hur jag känner för män och skägg...
EpicMealTime Kanadensisk humor om kött och alkohol.
Swedish Regular Meal Time. Ett svar på Kanadensiska Epic Meal Time.
Fan vad jag är glad att det finns sådana här karlar.
Jag tycker om att vara säker när jag vill göra en förändring, vara rimlig och inte oseriös. Ansvarstagande. En stor förändring kräver liksom stor säkerhet. Men nu har jag velat flytta till ett stort hus med massa rum och massa folk och rörelse och trädgård och lagom mycket allvar och djur och nybakt bröd och takrännor så länge att till och med det här klippet från mupparna gör mig sentimental.
Det kommer en punkt då man faktiskt måste sluta vara så himla försiktig och försöka förverkliga det man vill, annars kommer man bara ångra sig. Jag tror inte jag är verklighetsfrånvänd eller särskilt annorlunda. Att bo på ett ställe med folk man tycker om och dela livet och samtidigt kunna vara för sig själv och flytta ut eller in när man vill tror jag inte är ovanligt.
Det är som att klippa lugg eller pierca sig, fast större.
Jag tittar inte på teve. Vi har ingen dagstidning just nu. I augusti var jag borta tre veckor. Min medieintag är ganska litet generellt, men på sista tiden ännu mindre än så. Ändå tog det bara en vecka innan jag var urless på valet, trots att min enda input är internet, tunnelbanan och P1.
Men imorgon är peaken, sen mattas det av. Jag ville säga något tämligen kort om min politiska orientering. Ni anar inte hur mycket det tar emot och hur mycket jag skäms över att skriva det här, inte för att jag skäms för mina åsikter utan för att jag skäms för den politiska debatten. Alla skriker sin åsiktsmonolog, det blir inte intressant. Det här med att stå och skrika ut vad man tycker i tron att man har något att komma med. Därför fattar jag mig kort, jag vill fokusera på idéen om att högern är realitisk.
Det här är inte en utömmande och på något sätt tillräcklig diskussion om politik. Jag vill bara häva ur mig några grundsaker.
Vänster = fin&gullig och häftig&cool = problematiskt Något som jag verkligen störs av gång på gång är idéen om att det är ballare och coolare att vara vänster. Att man därför kan säga generaliserande saker om skattepolitik och Palestina och inte egentligen föra ett seriöst resonemang. Varför debattera när vänstern har schysstare folk och softare häng? Att reducera vänsterpolitik till bohemer och hippies är att göra oss en björntjänst. Jag vill inte ha tonåringarna som inte tänkt klart och som tycker vänstern är cool. Jag vill inte att bra låtar av Ebba Grön och provocerande modern konst ska vara argument för vänstern. DET RÄCKER INTE. Jag vill prata om varför det här samhället inte är hållbart och vad mina fundamentala idéer om mänskliga samfund är. Inte klädattiraljer och rocklåtar. Höger = kallt och hårt och realistisk = idiotisk För att inte tala om idéen om att högerpolitik och liberalism är mer realistisk. Det är som om vi tror att vi provat alla modeller och det kapitalistika nationalstatssamhäller är det enda som funkade. Visst, säger man, högern är kanske inte snäll och gosig men det här är faktiskt verkligheten och den är kall och hård och inte snäll. I verkligheten kan man inte gå runt och vara snäll jämt. Var finns grunden för att den marknadsliberalism är det enda systemet för att hantera värde?
Tänk efter, det är den idéen vi konfronteras med om och om igen. Att vänstern är fin och gullig men inte realistisk och att högern är kall och hård men verklighetsbaserad.
Solidaritet och en analys av maktstrukturer är inte häftigt, mysigt och roligt. Det är en seriös idé om hur världen kan fungera, på riktigt. Det är en kall och hård analys om hur vi som människor fungerar, inte något gulligt och sött. Ett samhälle som drivs av kapitalism och tron att vi inte kan dela med oss av vårt välstånd är ett ogästvanligt, orealistiskt och omänskligt samhälle.
Vad jag tycker Mitt i all denna hysteri håller jag mig tyst. Jag håller mig ofta tyst om politik, oftare än många tror. (Om det inte handlar om feminism för där är min tro allför stark och djupt rotad och dessutom har jag svårt att som kvinna undvika att konfronteras med idéer om kvinnlighet för att uppföra mig civiliserat, se Nour El Refai.)Uppvuxen i en ironisk generation finns det få saker som jag är så rädd för som att ha fel och bli förlöjligad. Seriositet och allvar har alltid varit en bristvara hos oss. Om man tar en ståndpunkt kan man ju bli kritiserad, eller ännu värre, behöva ändra sig. Men jag tar den risken ikväll.
Här är några ord om min politiska ställning 18-09-2010.
Sann demokrati, därför anarki
Det är något i grunden fel med kapitalism och nationalstater
Vi får inte utelämna oss till idéen om det här samhället är det enda möjliga
Sann respekt är en maktanalys som strävar efter ödmjukhet och föreståelse, inte rättfärdigande och projicering (att ta sina egna idéer om respekt och applicera på andra utan att tänka på att de är någon annan)
Att applicera en platt och näst intill binär analys av altruism och respekt är att inte se världen för hur komplex den är. Åt helvete med det kategoriska imperativet
Fri kollektivtrafik är inte dyrt utan något vi tjänar på
Kvinnlighet och manlighet är konstruktioner. Konstruktioner vi inte skapar medvetet eller som vi kan förändra på ett enkelt sätt. Vi måste se dem för vad de är, inte vad vi vill att de ska vara (lätta att ändra) eller något medfött och naturligt.
Konsumentmakt är delvis en lögn (beroende på hur man definerar den), vi kommer inte få en finare miljö eller gladare barnarbetare av att du väljer fairtrade och ekologiskt. Illusionen om inflytande och val bland fetaosten och tomaterna gör att vi inte agerar ordentligt. Våga ta ställning på riktigt och skit i kött och mat från långtbortistan.
Människor vill fylla en funktion, vilken den än är. Vi vill vara behövda, vi vill tillföra något. Att inte bidra till någon annan än sig själv är ett stört beteende som inte gör en lycklig, det här är något djupt mänskligt och universellt. Med det inte sagt vår idé om funktion är densamma eller att funktionen vi fyller faktiskt åstadkommer något, men vi behöver känslan av att vara en del av något.
Att byta ut behovet av funktion med meningslöst löneslaveri är att pervertera människorna. Att tro att pengar måste till för att folk ska arbeta är en skrämmande idé som format hela vår idé om arbete och vi har mycket svårt att fly ifrån.
Det finns arbete som måste göras och som ingen vill göra och som vi måste komma överens om hur vi ska fördela mellan oss på ett rimligt sätt
Kärleken ska inte vara utsatt för någon annan förutbestämd idé än att den vill oss gott. Idéer om hur läggning, familjer, hur relationer ska fungera och känslor i stort är funtade är endast hindrande för vår utveckling och förståelse av oss själva och varandra
Att göra dumma saker mot miljön och att äta kött är dumt och den diskussionen vill jag inte ens ta för den är för uppenbar
Självgoda hycklande hippies som använder relationsanarki för att leva ut sina egna behov utan att ta hänsyn till andras är en skam för fri kärlek
Vi måste ha ett samhälle där vi strävar efter att ge lika förutsättningar till alla, rullstolsburna som dyslektiker. Med det kommer att vi inte kan ge alla samma behandling.
Den amerikanska drömmen och idéen om att alla föds med lika förutsättningar och att alla alltid har ett val är idéer som har skadat oss mycket mer än det tillfört oss något värde. Med det tar jag inte bort ansvar eller förespråkar determinism, jag menar endast att vi måste se vår värld för vad den är, inte vad vi vill att den ska vara. Vi måste vara realistiska och se strukturerna och valrymden för hur styrande respektive liten de är.
Det här är inte gulligt, det är verkligt. Det är inte hyckleri eller ogenomförbart. Det är ett realistisk ställninstagande, inte dagdrömmar och fantasier.
Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov
